Megachilidae

uppdaterad 2020-09-25

Megachilidae Buksamlarbin

Inom gruppen Megachilidae finns flera släkten och arter som tilldragit sig intresse.Framför allt gäller det pollinering av vissa odlade grödor. Trots att det är solitärbin, dvs de bildar inte samhällen, kan man tekniskt ordna så att man får stora ”kolonier” och på så sätt forsla ut dem till de grödor som skall pollineras.

Megachile

Tapetserarbin, bladskärarbin Namnet har släktet fått av att de skär ut delar av blad. Dessa används för att mata svampar i samhället. Dessa i sin tyr utgör föda för binaBladskärarbin förekommer över hela världen, de flesta arterna dock i tropikerna. I Sverige förekommer troligtvis följande arter

 Artdatabankens rödlista (maj 2000) uppges att Megachile maaci har försvunnit och att Megachile lagopoda samt Megachile ligiseca är missgynnade.

Megachile pyrenaea ( klinttapetserarbi. Sårbar Artdatabanken 2010 )

Megachile leachetta ( havstapetserarbi, Nära hotad Artdatabanken 2010 )

Megachile lagopoda L ( Stortapetserarbi. Sårbar Artdatabanken 2010 )

Megachile rotundata
(alfalfa leafcutting bee) är ett bladskärarbi som fått stor betydelse som pollinatör av luzern (Medicago sativa ), åkersenap (Brassica campestris) och ärtväxter.

Megachile minutissima 

Introduktion av detta bi i alfaalfaodingar ( Ismalia, Egypten) visade sig öka avkastningen mera än vad gödning gjorde.

Megachile pluto, Wallace’s  bee.
Ett bi som kan vara värt några rader.
Alfred Russel Wallance 1823-1913 var en upptäcksresande av det klassiska slaget. Han tillbringade fyra år i Amazonas och förlorada så gott som alla insamlade data när fartyget 1848 fattade eld på hemvägen. Wallence och besättningen räddades dock efter tio dagar i en livbåt.

1854-1862 genomförde han sammanlagt 70 expiditoner i Malaysia och Indonesien. Han samlade in exemplar av drygt 125 000 arter. Många tidigare okända.

Bland de exemplar han hemförde var bland annat M. pluto. Senare expiditioner till samma område kunde inte återfinna biet och trodde att det var utdött. Inte ens lokalbefolkningen kände till biet.

Drygt 120 år senare (1981) fann Adam Messer sex samhällen av biet. Det var så sällsynt att inte ens lokalbefolkningen hade sett samhällen tidigare. Biet har sina samhällen inne i befolkade termitbon uppe i träden

Coelioxys
I Sverige finns 8 arter av släktet Coelioxys, Kägelbin. Dess larver lever som parasiter på bl.a.bladskärarbins larver.

Osmia

Murarbin
Familjen Osmia omfattar ca 500 arter och förekommer främst i den norra tempererade zonen.

De bygger sina bon ihåligheter i lera. Gamla insektsbon är också populära. Det är lätt att odla om man tillhandahåller material med lämpliga hål. Honan lägger upp ett förråd av föda i hålet samt lägger ett ägg på födan och täcker sedan cellen med en plugg av lera. Därefter fortsätter hon med nästa cell, och nästa cell på samma sätt tills hålet är fullt. I cellen kläcks ägget, larven växer upp och förpuppar sig . Efter att ha övervintrat i den fortfarande täckta cellen kryper den ut nästa vår som färdig insekt.

I Sverige förekommer t.ex O.rufa, det röda murarbiet upp till Uppland och lokalt i södra Sverige O.bicolor, det tvåfärgade murarbiet.

I Norden finns troligtvis följande arter av släktet Osmia:

  • Osmia adunca ( Panz.1798)
  • Osmia aurulenta ( Panzer 1799)– guldmurarbi.
  • Osmia bicolor ( Schranck 1781)– det tvåfärgade murarbiet
  • Osmia coerulescens ( L.1758)
  • Osmia fulviventris Panz.
  • Osmia maritima( Friese 1885)– havsmurarbi ( Starkt hotad. Artdatabanken 2010)
  • Osmia niveata (Fabricus 1804)– klintmurarbi ( Starkt hotad Artdatabanken 2010)
  • Osmia brevicornis ( Fabricus 1798)
  • Osmia pilicornis( Smith.1846)
  • Osmia bicornis, (Linnaeus, 1758) Synonym Osmia rufa( L 1758)– det röda murarbiet
  • Osmia svenssoni– fjällmurarbi (Kunskapsbrist Artdatabanken 2010)
  • Osmia uncinata (Gerst.1869)
  • Osmia ventralis Panz.
  • Osmia xanthomelaena ( Kirby.1802) – (troligtvis försvunnen)

Vissa arter som tidigare redovisats som Osmia har förts till annat släkte t.ex.

  • Osmia parvula Defour et Perris– Hoplitis leucomelana (Kirby 1802)
  • Osmia leucomelaena Kirby– Hoplitis claviventris (Thomson 1872)
  • Osmia spinolae Schenck – Hoplitis anthocopoides (Schenck 1853)
Några arter

Artdatabanken angav i maj 2000 att  Osmia pilicornis.är missgynnad ( ej med 2010) samt att Osmia xanthomelaena har försvunnit.

Osmia maritima (havsmurarbi )är starkt hotad och att antalet individer totalt kan uppskattas till ca 100 st..Det uppskattas att den finns på 8 lokaler. ( Skåne o Halland) Länsstyrelsen i Halland uppger i rapporten Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynsreservat (2004) att den endast finns på en lokal i Sverige (https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:863304/FULLTEXT01.pdf)

Osmia aurulenta (guldmurarbi) är missgynad, även om populationerna på Öland och Gotland är relativt stabila.

Osmia niveata (Fabricus 1804)– (klintmurarbi) Starkt hotad Artdatabanken 2015 Senaste fynd var i Skåne 1969.

När det gäller Osmia pilicornis  (lundmurarbi ) förekommer den på olika lokaler i södra Sverige. (Livskraftig Artdatabanken 2015)

I familjen Osmia finns också solitärbin som fått kommersiell betydelse som pollinatörer.

Murarbin och pollinering
Stora förhoppningar ställs i USA om att använda Osmia ribifloris som pollinatör vid blåbärsodlingar.

Osmia lignaria (Orchard Mason Bee) bygger sina bon i håligheter i lera. Gamla insektsbon är också populära. Det är lätt att odla om man tillhandahåller material med lämpliga hål. Honan lägger upp ett förråd av föda i hålet samt lägger ett ägg på födan och täcker sedan cellen med en plugg av lera. Därefter fortsätter hon med nästa cell, och nästa cell på samma sätt tills hålet är fullt. I cellen kläcks ägget, larven växer upp och förpuppar sig och kryper ut som färdig insekt nästa vår.

Eftersom dessa murarbin kommer fram tidigt på våren är de goda pollinatörer för tidiga grödor.

Osmia cornifrons (Radoszkowski). introducerades i USA från Japan 1977. Det har visat sig vara en minst lika bra pollinatör av Brassica sp som vårt vanliga bi.

Solitärbina är viktiga pollinatörer och detta har bland annat uppmärksammats med ett ökat intresse för att bygga ”bihotell”. Hålen i dessa rekomenderas vara10 cm djupa och ha diametrar mellan 4 och 10 mm för att ge plats åt olika arter.

Gör holkar åt solitärbin. Natur och Trädgård

Artdatabanken

Sammanställt av Rune Hedberg