uppdaterad 2021-09-04
En för Sverige ny humleart, vitnoshumla, hittades 2017 på Öland (länk) (ej bilden ovan)
Introduktion
Alla känner vi igen en humla och vet hur den ser ut. Litteraturen gav tidigare inte mycket mycket kunskap om vad som fanns i Sverige. En dansk Fauna gav lite om vad som eventuellt fanns i södra Sverige, Norskt material gav lite ledtrådar och en inventering i Finland gjorde att man kunde anta att arterna också fanns i norra Sverige.
Idag finns bra material tillgängligtbåde på Internet och i litteraturen. Den här sidan har därför behövt uppdateras flera gånger.
Se referenslistan för lästips.
Arter och utbredning
Det finns cirka 300 arter av humlor i världen. Humlor finns främst i den norra tempererade zonen och väldigt få arter finns i Sydamerika och den Indiska arkipelagen. Undantaget är Bombus ruderatus , som framgångsrikt introducerats på Nya Zeeland för att pollinera klöver. Därifrån har det sedan förts vidare till Sydamerika.
Tidigare skiljde man mellan vanliga humlor (Bombus) och snylthumlor (Psithyrus) . Idag förs samtliga till Bombus. ( Mera om snylthumlora längre ner)
Humlor i Sverige
I Sverige finns (troligtvis) följande arter av humlor
| släkte | art | Svenska | kategori | notering |
|---|---|---|---|---|
| Bombus | alpinus (Linaeus 1758) | Alphumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | balteatus (Dahlbom1832) | Fjällhumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | barbutellus (Kirby 1802) | Trädgårdssnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | bohemicus (Seidl 1837) | Jordsnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | pomorum | Frukthumla | Nationellt utdöd (RE) | Senaste fynd var 1911 |
| Bombus | campestris (Panzer 1801) | Åkersnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | cingulatus (Wahlberg 1855) | Taigahumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | consobrinus (Dahlbom 1832) | Stormhattshumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | cryptarum | skogsjordhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | cullumanus (Kirby 1802) | Stäpphumla | Nationellt utdöd (RE) | |
| Bombus | distinguendus (Morawitz 1869) | Klöverhumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | flavidus (Eversmann 1852) | Lappsnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | hortorum (Linaeus 1761) | Trädgårdshumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | humilis (Illiger 1806) | Backhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | hyperboreus (Schönherr 1809) | Tundrahumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | hypnorum (Linaeus.1758) | Hushumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | jonellus (Kirby 1802) | Ljunghumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | lapidarius (Linaeus 1758) | Stenhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | lapponicus (Fabricius 1793) | Lapphumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | lucorum (Linaeus 1761) | Ljus jordhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | magnus (Vogt 1911lucorum (Linaeus 1761)) | Kragjordhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | mastrucatus (Gerstaecker 1869) | Tjuvhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | moniticola (F.Smith 1849) | Berghumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | muscorum (Linaeus 1758) | Mosshumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | norvegicus (Sparre Schneider 1818) | Hussnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | pascuorum (Scopoli 1763) | Åkerhumla | Livskraftig (LC) | fem underarter |
| Bombus | pyrrhopygus | Polarhumla | Nära hotad (NT) | |
| Bombus | pratorum (Linaeus 1761) | Ängshuml | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | quadricolor (Lepeleiter 1832) | Broksnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | ruderarius(Müller 1776) | Fälthumla | Nationellt utdöd (RE) | Senaste fyndet 1966 Denna humla påträffades senast 1940 i Wales. |
| Bombus | ruderatus (Fabricius. 1775) la | Gräshumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | rupestris (Fabricius 1793) | Stensnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | soroeensis (Fabricius.1776) | Blåklockshumla | Livskraftig (LC) | En underart |
| Bombus | sporadicus (Nylander 1848) | Nordjordhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | subterraneus (Linaeus.1758) | Vallhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | sylvarum (Linaeus 1761) | Haghumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | sylvestris (Lepeletier 1832) | Ängssnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | terrestris (Linaeus 1758) | Mörk jordhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | vestalis (Geoffroy 1785) | Sydsnylthumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | veteranus (Fabricius 1793) | Sandhumla | Sårbar (VU) | enstaka fynd i Tornedalen |
| Bombus | wurfleini | Tjuvhumla | Livskraftig (LC) | |
| Bombus | semenoviellus | Vitnoshumla | ||
| Bombus | natvigi | Ej observerad | Fjälltrakter, ny art |
En för Sverige ny humleart, vitnoshumla,( Bombus semenoviellus) hittades på Öland sommaren 2017 (se länk )
Försvunna arter
Bombus ruderarius, Fälthumla. Senaste fyndet i Sverige var 1966 Denna humla påträfffades senast 1940 i Wales.
Bombus pomorum Frukthumla Senaste fynd var 1911
Bombus cullumanus Stepphumla Påträffades senast i Sverige 1976. Sista fyndet var i Frankrike. Anses vara globalt utdöd.
Ny humla 2017
Vitnoshumlan , Bombus semenoviellus, finns sedan tidigare i norra Tyskland, Finland (1964) och i Oslotrakten i Norge .Sommaren 2017 observerades den för första gången i Sverige. ( Öland) Fyndet omfattar både drottning och hane, så den måste ha etablerat minst ett bo. Den anses numera (2019) vara etablerad.
Humlan har tidigare hittats i Norge (2013) , men ej i Danmark. I Finland är den etablerad upp till polcirkeln.
Ny art 2020
Vid undersökningar 2015 av Bombus hyperboreus fann man en liknande humla med annan genuppsättning. Den fick namnet Bombus natvigi och har samma utbredning. Har inte påträffats i Sverige ännu och har inget svenskt namn. Engelskt namn: Vestal Cuckoo Bumble Bee förekomer även under namnet High Arctic Bumble Bee (noterat 2020-03-30)
Landskapsinsekt
En art har utsetts till landskapsinsekt. Det är Jämtland som fått Bombus consobrinus (Dahlbom ) Stormhattshumla. Den har samma utbredning som Aconitum lycoctonum, Nordisk stormhatt. Sydgränsen går således i Jämtland – Härjedalen.
Utbredning
Humlorna har mycket olika utbredningsområden. Vissa finns i stort sett i hela landet, vissa i fjälltrakterna,en finns t.ex. endast i sandiga lokaler i sydvästra och sydligaste Sveriges kustområden (B veteranus, sandhumla) osv.
Vissa uppgifter tyder på att några arter har ökat sitt utbredningsområde norrut. Uppgifterna bör dock tas med viss försiktighet eftersom fynden finns i lokaler som tidigare inte undersökts noggrant. Arten kan därför ha funnits där även tidigare.
Årscykel.
Humlesamhället är ettårigt. Endast befruktade honor övervintrar. De är de stora humlor vi möter tidigt på våren. De bygger upp ett bo med några relativt små celler och lägger ägg i dessa. De humlor som utvecklas i dessa är arbetare, dvs icke fullt utvecklade honor som inte kan para sig. De övertar ansvaret för bobyggande, skötsel av yngel, insamling av föda, försvar av samhället o.s.v.
Under sommaren blir cellerna successivt större och därmed de utkrupna humlorna. Under sensommaren föds fullgångna honor och hanar, och parning kan ske. Arbetare och hanar dör under hösten. De befruktade honorna söker upp ett lämpligt vinterkvarter där de kan övervintra. Eftersom de skall klara vintern på den näring de lagrat upp i kroppen måste temperaturen vara jämn. Bäst torde de klara vintern om de finner en plats som håller ett par grader över fryspunkten. Kroppsfunktionerna går då på ”sparlåga”. Om temperaturen sjunker kan de frysa ihjäl och om det blir för varmt ökar förbränningen och den upplagrade näringen räcker inte till, de svälter ihjäl. Lämpliga vinterkvarter kan vara nere i marken, i lövhögar, komposthögar eller andra ställen där temperaturen är jämn och sval.
Humlesamhället har olika lång livslängd hos de olik arterna. Så varar t.ex samhällen med Bombus pratorum ( ängshumla) och Bombus hortorum ( trädgårdshumla) cirka 14 veckor räknat från det det bildades. För Bombus pascuorum (åkerhumla) är motsvarande ti cirka 25 veckor (Uppgifterna gäller Storbritannien) För Bombus polaris (fjällhumla) torde den aktiva tid vara kortare eftersom den endast föder upp en omgång arbetare
Vanligtvis upphör produktionen av arbetshumlor när samhället börjar producera könsdugliga individer.
Föda.
Humlor samlar nektar och pollen.
Eftersom samhället inte övervintrar finns det ingen anledning att samla något vinterförråd. .
Humlehonung
Torgny Lindgren (1938-2017) gav ut 1995 ut en bok med titeln Humlehonung. (Det Västerbottniska ordet för ”produkten” ) Titeln kanske förvånade många biodlare eftersom humorna inte samlar något vinterförråd och humlornas bon bara innehåller små mängder honung för att klara kortare draguppehåll. Två forskare (Bumblebee Honey in the Nordic Countries av Ingvar Svanberg och Åsa Berggren, Svanberg and Berggren. 2018. Ethnobiology Letters 9(2):312–318) vid Sveriges Lantbruksuniversitet ( SLU) har gått igenom företeelsen ”humlehonung” lite djupare. De konstaterar att begreppet förekommer i många dialekter i Sverige, från Örkelljunga till Norrbotten. Motsvarande beteckning förekommer också i andra europeiska språk.
Humlemjöd ( Jämtland), Humlesöta ( Hälsingland,) Humlegott (Gotland), Messmösshonung (Västmanland), Hommelmjön (Västerbotten). Humlehonung (flera landskap) Orden kan ibland härledas tillbaka till mitten av 1600-talet.
Humlehonungen skördades antingen direkt genom att den sögs upp med ett strå, eller sparades för medicinska ändamål (Frostviken i Jämtland mot ont i örat (otitis media) och i Dorotea i Jämtland blandad med sprit och användes för att regöra sår). Den största uppskattningen torde dock varit som godis. Om man kunde samla lite kunde den användas på gröten som sötningsmedel
Enligt livsmedelsverkets bestämmelse får denna produkt inte kallas honung eftersom den inte produceras av honungsbin.
Pollinering
Humlorna spelar en stor roll när det gäller växternas pollinering.
Betydelsen kanske inte är så stor för det tidigt blommande som för dem som kommer senare under säsongen eftersom humlorna måste bygga upp sin numerär varje år.
Jämfört med honungsbin har humlor generellt längre tunga och kan därför komma åt nektar som ligger djupare i blommorna. Några arter har en mycket lång tunga (Bombus consobrinus (Dahlbom 1832)Stormhattshumla och Bombus hortorum (Linaeus 1761) Trädgårdshumla. Trädgårdshumlan har nästan lika lång tunga som hon är lång själv.
Humlor med lång tunga klarar att pollinera blommor som har en lång blompip, t.ex. riddarsporre och stormhatt Nu är det inte alla humlor som har lång tunga.
Framför allt Bombus terrestris (jordhumla) Bombus lucorum (lundhumla) och Bombus wurflenii (tjuvhumla) kan bita hål vid blommans botten för att komma åt nektarn.
Bin utnyttjar sedan denna genväg.
Vissa humlor används i yrkesmässiga odlingar för pollinering. Framför allt gäller det i växthus, men även odlingar i tunnel samt bär- och fruktodlingar är aktuella. Färdiga humlesamhällen som innehåller omkring 100 arbetare (antalet varierar) och en drottning saluförs i speciella kupor för detta ändamål.
Parning
Drönarna flyger ut och sätter doftmakeringar på träd och buskar för att locka till sig honor. Olika arter väljer då olika höjd. Hushumlan lågt ner, Jordhumlan längs trädstammarna och stenhumlan i trädtopparna.
I motsats till honungsbin kan hanarna para sig flera gånger.
Hur många hanar honan parar sig med tycks uppgifter saknas om. Det kan också skilja sig mellan olika arter
Bon
Olika humlearter föredrar olika lägen för sina bon. Vissa bygger under jord. Det kan vara i stenrösen, gamla sorkbon eller liknande. Exempel på sådana arter är: Bombus hortorum (Linaeus 1761) Bombus jonellus (Kirby 1802) Bombus lapidarius (Linaeus 1758) Bombus soroeensis (Fabricius.1776)
Andra arter bygger över markytan. Det kan vara i högt fjolårsgräs, i håligheter i träd eller i hus.. Exempel på sådana arter är: Bombus muscorum (Linaeus 1758). Boet täcks med gräs eller mossa. Bombus sylvarum (Linaeus 1761) Bombus terrestris (Linaeus 1758) Bombus pascuorum (Scopoli 1763) Bombus hypnorum (Linaeus.1758)
(se tabellen med olika arter ovan)
Naturliga fiender och andra.
Humlor kan liksom bin drabbas av virus, bakterier, kvalster o.s.v. . Bland fåglar som uppskattar humlor kan nämnas törnskata, varfågel och bivråk.Törnskatan kan spetsa humlan på en vass gren och på så sätt spara maten till senare. Bland de däggdjur som uppskattar humlor kan nämnas grävling som gärna äter hela humlebon.
Det största hotet under de senaste 50 åren har nog varit den omstrukturering som svenskt jordbruk genomgått . Målet har varit att få stora sammanhängande åkrar. Diken har lagts igen, stenrösen har försvunnit och andra refuger har försvunnit. Kemisk bekämpning av skadeinsekter har även drabbat humlorna. Monogrödor har medfört att det inte funnits föda. Samtidigt har odlingslandskapet också förändrats så att mindre åkrar och ängsmark och betesmark minskat till förmån för skogsplanteringar. Sammantaget har det inneburit att humlorna minskat i stora områden.
Genom den nya inriktningen att vi inte skall odlar livsmedel på åkermarken i samma omfattning (omställningsbidrag, träda, energiskog osv) kan man hoppas att humlornas livsmiljö åter förbättras.
På vissa håll har man sparat refuger längs åkerkanterna eller i fälten för att gynna humlor och andra vildbin. Det innebär förenklat att man sår i områden med växter som blommar andra tider än huvudgrödan för att ge föda till bin, humlor och andra insekter när huvudgrödan blommat över. Refugerna kan slås sent om man så önskar och skall helst inte jordbearbetas för att ge möjligheter för bin att övervintra i marken.
Humlor och lind
Under lindar påträffar man ibland många döda humlor. En mycket spridd uppfattning har varit att lindens nektar innehöll en sockerart , mannos, som humlorna inte tål. Det har visat sig vara en myt. Nektarn innehålller inte mannos. Orsakerna till humledöden är inte helt klarlagda.
Humlans flykt
Humlans förmåga att flyga är ett speciellt område. Enligt alla logiska slutsatser skulle de inte kunna flyga. De är för tunga, har för små vingar o.s.v. Humlor kan dock inte läsa så de flyger i alla fall.. Beräkningarna var dock gjorda utan att ta hänsyn till vingrörelser. Sanningen är närmast att humlan inte kan glidflyga, en egenskap den delar med många andra insekter.
Antalet vinslag per sekund uppskattas till 130. Vissa uppgifter anger ett högre antal. Uppgifter om maximal flyghastighet hos jordhumla anges som 3km/h (bin 22 km/h)
Jämfört med vanliga honungsbin samlar humlorna nektar under längre tid av dygnet. De kan också flyga vid starkare vind (15 km/h, medan honungsbin har problem när vinden nått 8 km/h). Humlor flyger som längst 2 km ( honungsbin vanligast 3 km), men den mesta nektarinsamlingen sker inom ett avstånd på 500-700 m ( honungsbin 1.200 m) Den kortare flygsträckan kompenseras av kortare avstånd mellan samhällena.
Lite blandade udda uppgifter
Bombus sylvarum (Linaeus 1761), skogshumla finns även i Storbritannien och kallas där Scrill Carder Bee. Den hade tidigare en stor spridning i södra England och i lågländerna i Wales. Idag finns den endast på sju lokaler inom sitt tidigare spridningsområde. Orsaken till tillbakagången är inte riktigt klarlagd men en hypotes är att den hänger samman med att stora områden med rikblommande gräsmarker har försvunnit.
Bombus soroeensis var sepulchralis (Smied) är en underart till Bombus soroeensis (Fabricius.1776). Den finns i östra Tyskland, Polen och vissa delar av Danmark. Denna art bygger inte egna bon utan uppträder och utvecklas i andra arters bon.
Vi tycks ha många olika arter av humlor inom landet. Som jämförelse kan nämnas att det på de Brittiska öarna finns registrerat sammanlagt 19 arter. Två av dessa har dock inte påträffats på de sista 70 åren så ett rimligt antagande är att det finns endast 15 arter.
Snylthumlor
De utgjorde tidigare en egen grupp, Psithyrus, men är nu överförda till Bombus, Det finns 9 arter i Sverige och sammanlagt 40 arter i hela världen. Kallas också gökhumlor. Boparasiter hos andra humlearter.
Dessa liknar de vanliga humlorna men saknar pollenkam och pollenkorgar på bakbenen. Kittinskalet är kraftigare än hos andra humlor.De kan inte heller producera vax, och producerar endast könsdugliga individer d.v.s.inga arbetare. De kan därför inte bilda egna samhällen utan låter andra humlor föda upp deras avkomma.
Honans utseende är lika värddrottningens, dvs den humleart man specialiserat sig på.
Honan väntar tills hennes värd byggt ett bo och fött upp ett antal arbetare. Sedan smiter hon in. Vanligtvis upptäcks hon av arbetarna och attackeras. Hon har dock ett kraftigt kittinskal och klarar angreppen. Om arbetarna inte lyckas driva bort henne söker hon upp drottningen och dödar denna. Därefter brukar arbetarna acceptera henne som samhällets nya ”drottning” och sköta om hennes ägg och yngel. Avkomman utgörs endast av sexuellt fullvärdiga individer, inga arbetare. Detta medför att humlesamhället successivt blir svagare. Honorna parar sig och övervintrar medan hanarna dör under hösten.
En fauna anger att de känns igen på vingarnas sorgsna färg. Detta är dock troligtvis en skröna. Den skillnad som finns är liten.
Bombus flavidus (Eversmann) kallades tidigare Psithyrus lissonurus (Thomson 1872), Bombus sylvestris (Lepeletier 1832) kallades tidigare Psithyrus quadricolor (Lepeleiter 1832)
När det gäller vilka humlor de parasiterar på går uppgifterna delvis isär. Detta kan bero på att det är ett fåtal observationer och att det kan vara svårt att skilja de olika arterna från varandra. ( se vidare tabellen om olika arter ovan
Bits,bränns eller sticks ?
Humlor har gadd precis som bin och getingar. Gadden är dessutom ansluten till en giftblåsa. Ingen skillnad alltså. Giftet är dock inte identiskt med bigiftet.
Humlor sticks om de blir retade vid sitt bo. Ute i fältarbete sticks vare sig humlor bin eller getingar. Att humlor skulle brännas torde vara en myt. Det finns två troliga förklaringar till myten. Dels känns ett humlestick annorlunda än ett bi eller getingstick – kanske upplevs sticket mera som om humlan bränns. Dels kan mytens ursprung vara att hindra små barn att ta dom i handen. I en sådan situation sticks dom.
Jämför t.ex. att barn varnas för kabeleka därför att den är giftig. Den är dock mindre giftig än smörbollar. Vad man egentligen vill säga är :”lek inte vid bäcken”. Vår slutsats är således: LEK INTE MED HUMLORNA.
Humlornas bon.
De olika humlearterna väljer olika lokaler för sina bon. Några bygger på eller i marken, andra högre upp.Humlorna behöver en hålighet av lämplig storlek. Det kan vara ett övergivet sorkbo, en annan hålighet, stenrösen, porösa sluttningar i grustag, dikesrenar, håligheter i hus eller träd osv.
Ett sätt att underlätta för humlorna är att ordna sådana utrymmen, t.ex.när man lägger upp stenrösen, gärdsgårdar eller stenpartier. Ett sätt attgöra det är också att gräva ner en blomkruka upp-och-ned så att dräneringshålet kommer i markytan. Hålet skyddas sedan mot regn och ljus genom att några stenar arrangeras över det.
Humlekupa
Inom biodlingen använder man bikupor som bostäder till bina. När det gäller vissa humlearter kan man använda humlekupor. Genom att konstruera dessa med ett lock av glas går det att studera livet i ett humlebo – något som varit få förunnade.Principen för en humlekupa är att den skall innehålla två rum. Förrummet har ett flyghål, som skall gå att stänga till, samt anordning för matning (sockerlösning). Det skall också finnas möjlighet att lägga in pollengivande blommor i förrummet. Från förrummet finns en förbindelse till bokammaren, som skall vara försedd med lämpligt bomaterial, t.ex. visset gräs eller mossa.
Hela humlekupan kan lämpligen omges av ett ytterhus. Det har till uppgift att skydda samhället från ljus och temperaturväxlingar. Stark värme (från solen) liksom stark kyla (nattfrost) bör således förebyggas.
Uppgifter om hur kupan skall placeras saknas. Det är naturligtvis beroende på vilken art som är aktuell. Koppert B.V, som producerar humlor för pollinering av olika grödor. rekommenderar att deras kupor placeras 0.5-1.0 m över marken ( Bombus terrestris).
Mera om hur man ”befolkar” boet kan läsas i ”Insekter som hobby”.Tyvärr har det inte gått att spåra författarens källor när det gäller artificiella honungsbostäder.
Humlornas övervintring
Många humlor övervintrar genom att gräva ner sig i något poröst material. Det kan t.ex vara torr mossa ( torvströ) lövhögar eller komposthögar. Hjälp dem gärna genom att ordna med lämpliga lokaler där en övervintring kan ske utan risk för att allt blir genomfruset. Och vänd inte komposthögen på hösten när humlorna sökt vinterkvarter.
Humor eller honungsbin ?
Om man vill använda humlor eller bin för t.ex. pollinering beror på flera orsaker.
Humlorna flyger vid lägre temperatur, +10°C. Bin behöver +15°C. Det innebär bland annat att de flyger tidigare på morgonen och senare på kvällen.Humlorna klarar också starkare vind än bin, som inte vill ha vind över 25 km/h. (7 m/sek)
Vissa humlearter har längre sugsnabel än bin, dvs de kommer åt nektar i blommor som är djupare. Exemplet brukar vara rödklöver.
Humlorna flyger kortare sträckor och har således ett mindreområde.Troligtvis är det en av orsakerna till varför humlor har visat sig vara bättre för pollinering i växthus och tunnlar än vad bin är.
Humlorna är dock inte blomtrogna på samma sätt som bin. De saknar också förmåga att meddela andra individer i samhället när någon hittat en bra dragkälla.
En fördel humlorna har framför bin är att de lättare byter mellan olika blommande träd. Det är en fördel t.ex. vid pollinering av äpple. Bland humlornas nackdelar kan nämnas att humlesamhället behöver en viss tid för att bygga upp en tillräcklig storlek. Tillgången på humlor är således rätt liten när t.ex. äppleträden blommar.
Ett humlesamhälle innehåller också ett mycket begränsat antal individer jämfört med ett bisamhälle. Det kan därför behövas ett antal humlesamhällen för ge ett tillräckligt antal blombesök under en begränsad tid.
——————————————————————————————————————
Gotländsk humla?
Följande artikel var införd i Gotlands Allehanda 2002-12-16, och återges med tidningens godkännande. Den bild som hänvisas till i texten återges ej
Har humlan liftat med en flyttbil eller importerats för att jobba i växthus?
Gotland har begåvats med en ny humleart!
Den har setts förre ön tio gånger och kan förstås inte alls betraktas som särskilt vanlig.
Eller också är det som det ofta är med insekter – dom finns där, men ingen lägger märke till dom.
Arten det handlar om heter Bombus hypnorum, ett vetenskapligt namn som Linné gav den.
Mer vanligt är den kallas hushumla.
Om du har sett en humla som du tror är hushumlan – kontakta GA (se nedan) så ska vi förmedla dina uppgifter till humleintresserade personer!
Uppropet om de gotländska hushumlorna kommer från Stig Högström, visbybo som på senare år lagt ner mycket tid och intresse på vitmossor bland annat. Men hans intressesfär är bred och under sina vandringar runt om på Gotland har han en gång – det var i september i år – träffat på en hushumla.
– Den är ganska lätt att känna igen om man ser efter lite noga. Hushumlorna har nötbrun mellankropp, bakkroppen är svart och har en vit spets.
Setts åtta gånger
Hushumlan upptäcktes första gången för nio år sedan av Urban Wahlstedt.
Detta första exemplar sågs i Visby, i Gråboområdet.
Sedan dröjde det till sommaren 1999 när Håkan Elmquist, entomolog från Mariefred som brukar leda insektskurser på folkhögskolan i Hemse, rapporterade om två exemplar på Tofta skjutfält.
Efter det gjorde han flera observationer just i Tofta. Sommaren 1999 såg han också en hushumla i DBV:s trädgård i Visby. Och det är där som Stig Högström gjorde sin iakttagelse den 10 september i är, det åttonde fyndet på ön.
Hur kom dom hit..?
Men hur har humlorna kommit till Gotland?
– Jag menar att det nog kan uteslutas att de skulle flyga hit av egen kraft, det är för långt för en humla att flyga hundra kilometer över havet till Gotland. Det troliga är att de liftat med någon båt. Man kan tänka sig att humlorna har funnits i en container eller att de råkat följa med ett flyttlass med färjan eller så.
Gotland hade fram till fynden av hushumla, 11 kända humlearter. Nu är dom 12!
På fastlandet är hushumlan inte alls ovanlig. Man hittar den i anslutning till människors boningar, den finns i parker, trädgårdar, i villaområden men också i skogsmiljöer. De bygger sina bon i fågelholkar, i trädhålor men också i hus, på vindar eller i sprickor i någon husfasad. Någonstans har den ju fått sitt svenska namn i från.
Jobbar i växthus
Men åter – hur kom dom hit? En annan tänkbar möjlighet är att humlorna kommit hit i kartong, beställda av någon som odlar tomater och som köpt humlor för att släppa ut i växthuset. Humlor används sedan flera år som pollinerare, men i Sverige förefaller en annan art (mörk jordhumla) vara den som används mest.
Nu är det inte bara på Gotland som hushumlan gett upphov till viss uppmärksamhet.
I Storbritannien hittade man förra sommaren den första humlan av precis samma art! Den hade aldrig tidigare observerats på de brittiska öarna och det är fortfarande osäkert om den är etablerad som art där eller inte.
Fyndet i England
Humlan fångades i Wiltshire nära byn Landford i ett område som heter New Forest
Entomologen/insektsexperten Dave Goulson vid universitetet i Southampton, som också lånat ut bilden här intill till GA, uppger att man inte vet säkert om humlan som fångades, hörde till en etablerad koloni eller om den var på rymmen från något växthus.
Så håll ögonen öppna i sommar efter humlor med brun mellankropp (alltså den del av humlan där vingarna sitter), svart bakkropp med vit bård längst ut. Den kan knappast förväxla med någon annan humleart.
ROBERT GAHNFELT 20 25 56/0739-25 25 14
(Den bild som refereas till kan inte återges av upphovsskäl)
För den som är intresserad av ytterligare material från Gotlands Allehanda hänvisas tillhttp://ga.helagotland.se/
Idag, 2017, anses hushumlan vara väl etablerad och livkraftig på Gotland. I Artdatabanken anges den som livskraftig både 2010 och 2015.http://www.bwarsxc.com/content/bombus-hypnorum-mapping-project
Hushumlan observerades första gången i England 2001. Enligt inventering 2017 finns den nu i England Wales och södra Skottland. http://www.bwarsxc.com/content/bombus-hypnorum-mapping-project ,Inventeringen fortsätter 2018.
Lite udda uppgifter.
den största humlan torde vara Bombus dahlbomii. den finns numera endast i Eldslandet. Tidigare fanns den även längre norrut man har troligtvis trängts undan av importerade humlor och de sjukdomar dessa fört med sig.
.Länkar
Några länkar om humlor finns här.
Referenser:
Fries, Ingemar : blommor och bin
Artdatabanken,SLU
Litteratur
ArtDatabanken Humlor Länksidan
Bergqvist, Karin Humligheter Svensk Natur nr 3 1994
Cromberg, Nils & Wikars, Lars-Ove Humlor Fälbiologen nr 21987
Goulson, Dave Bublebees, Behavor and ecology Oxford Press 2003
Goulson, Dave Galen i insekter, Volante,2014
Goulson, Dave, A Sting in the Tale.Vibtage books,2013
Elving, Rabbe Die Hummeln und Schmaroterhummeln Finlands Fauna Fennica 10 (Helsingfors 1960)
Fries, Ingemar : blommor och bin
Gotlands Allehanda Artikel av Robert Gahnfelt 2002-12- 18
Holmström, Göran Humlor, Alla Sveriges arter Östlings Bokförlag 2007
Janzon Lars-Åke, Svensson Bo G. & Erlandsson Stellan Catalogus Insectorum Sueciae.
Hymenoptera, Apoidea.3.
Megachilidae, Anthophoride and Apidae” Entomologisk Tidskrift nr 112 (häfte 3, 1991)
Jørgensen, Lavrids Bier Danmarks Fauna 24-26 (1920-22)
Kjellander, Eric Insekter som hobby. Lund 1979, ISBN 91-37-06999-3
Løken, Astrid Scandinavian species of the genus Psithyrus Lepeletier (Hymenptera: Apidae) Etmologica Scandinavica, supplement no 23 1984 (ISSN 0105-3574)
Løken, Astrid Studies on Scandinavian Bumble Bees Norsk Entomologisk tidskrift vol 20, nr1 1973)
Mossberg, Bo & Cederberg, Björn Humlor i Sverige Bonniers 2012
Norén Lars, Abenius Johan & Hellqvist Sven ”Intressanta fynd av bin (Hymentoptera; Apoidea) i Sverige”Entomologisk Tidskrift nr 119 (häfte 3-4, 1998)
För akutell lista över hotade arter se artdatabanken.
Bestämningsnyckel och uppgifter om de olika arterna finns på Artdatabankens humlesida.Här dinns också plancher m.m. att ladda ner.
Sammanställt av Rune Hedberg