I Sverige finns tre arter av käringtand.
Käringtand, Lotus corniculatus
Smal käringtand, Lotus tenuis
Stor käringtand, Lotus pedunculatus
De två senare är mindre vanliga – sällsynta och finns bara inom ett begränsat område.
Latin: Lotus corniculatus
Svenska: Käringtand, Björneklor, gambkulltänner, gamkulletänner, getklöver, gigselärt, gulhane, gulvial, gålhönor, göksmör, hanutuppor, kattklor, käringgigel, käringtuppor, tuppnäbb
Norska: Tirltunge, jumfru Maria gullsko, tirilltunge, tirltunge, gjeitklauv
Danska: Kællingtand, Almindelig Kællingetand
Tyska: Gewohnlicher Hornklee
Engelska: Bird’s Foot Trefoil, Beacon and Eggs, Lady´s Finger, Baby´s Slipper
————
Latin: Lotus tenuis ( Lotus. glaber., Lotus tenuifolius )
Svenska: Smal käringtand
Norska: Strandtiriltunge
Danska: Kællingetand
Tyska: Schmalblättriger Hornklee
Engelska: Narrow-leaved Bird’s-foot-trefoil
Sällsynt i Skåne- Bohuslän på strandängar nära havet.
————
Latin: Lotus pedunculatus Cav.( L. uliginosus Schkuhr.)
Svenska: Stor käringtand
Norska: Fortiriltunge
Danska: Sump-Kællingetand
Tyska: Sumpf-Hornklee
Engelska: Greater Bird’s-foot-trefoil
Sparsamt i Skåne-Blekinge på fuktig näringsrik mark.
Biväxt
Käringtand (Lotus corniculatus )hör till ärtfamiljen. Den blommar i slutet av maj eller i början av juni. Som pollenleverantör är den inte mycket att skryta med, men den lämnar faktiskt nektar som kan ha betydelse för skörden.
Käringtanden är en mycket tålig växt mot torka. Under sådana tider är det en ganska välbesökt blomma.
Allmänt
Käringtand (Lotus corniculatus ) är en av våra vanligaste gulblommande ärtväxter och har faktiskt odlats som foderväxt, och har ansetts ha ett högt näringsvärde. Det händer ibland att bladen innehåller en glykosid som avspjälkar cyanvätesyra i sådana mängder att betande djur förgiftas.
I Sverige förekommer tre varianter :vanlig käringtand (var. corniculatus), fjällkäringtand (var. borealis Hyl.) och foderkäringtand (var. sativus Hyl.).
Övrigt
Namnet Käringtand används också för Gökärt, Lathyrus linifolus