Ljung

uppdaterad 16-09-15

Latin:
Calluna vulgaris

Svenska:
graune,grän, gränn, gränne,grön, gröne, ljung, lyng, lyngje, löng,moris, rossling, tachnas

Norska:
røsslyng

Danska:
hedlyng

Tyska:
Heidekraut

Engelska:
Ling Heather

Allmänt

På hedar och i ljusa skogar. Kräver kalkfattig jordmån. På plantskolor finns även ett antal förädlade varianter

Ljungen blir normalt ca 25 år men exemplar som är över 50 år har hittats.
Friväxande kan den bli meterhög.
Ljungen är ”svältornas”, de fattiga hedmarkernas typväxt. I äldre tider hade hedarna stor betydelse som betesmark. Ljunghedarna brändes vart annat eller vart tredje år för att hålla sly och tallplantor borta.
Ljungens rötter klarade denna behandling, och återerövrade snart den brända marken. På 1800-talet fick skogen större ekonomisk betydelse, och nya kreatursraser krävde bättre bete än ljunghedar. De ljunghedar vi ser idag är endast obetydliga rester av de förr oändliga, ljungbruna vidderna.

 

Ljung har blivit en populär växt i trädgårdar. Det förekommer ca 700 namnsorter som skiljer sig med olika växtsätt och färg på blommorna.

Användning

Rötterna har använts att fläta korgar med och växten har använts som färgämne ( brunt, gult, rött). Den har också använts som strö i ladugårdar och stall.
Barken har använts som garvämne.

Mat och Dryck

Ljung har använts som tesurrogat och som sömnmedel.

Folktro och mytologi

Enligt folktron förde det olycka med sig om man tog in ljung i bostadshuset – något vi numera ofta bortser från. Och det har man även gjort tidigare för om man stoppar kudden med ljung sover man gott, även om kudden är knölig.

Medicin / Naturmedicin

Under 1500- och 1600-talen användes ljung utvärtes mot rodnad i ögonen, podager och lamhet.

Biväxt

I framför allt Norge men även på den Svenska västkusten spelar ljungen en viktig roll som dragväxt. Honungen är mörk och har en karaktäristisk stark smak.
Erfarenheterna från Sverige tyder på att ljungen behöver ha varmt under blomningsperioden för att ge tillräckligt med nektar att det skall bli något bra drag.

Ljung börjar blomma i slutet av juli eller i början av augusti.
Blomningstiden omfattar ca 6 veckor. I varje ljungblomma bildas ca 0,5 mg nektar med en genomsnittlig sockerhalt på 24%. Siffrorna är inte imponerande, men med tanke på mängden blommor och ofta ett betydande omfång, så förstår man att ljungen är en mycket betydande biväxt.

Ljunghonungen har en tixotrop konsistens och är svår att slunga på normalt sätt, eftersom den inte lämnar cellerna. Det finns i princip tre sätt att avhjälpa detta. Det ena går ut på att perforera cellbottnen så att det kan komma in luft i cellen under honungen. Det kan ske genom att använda manuella honungslossare eller honungskam eller den maskin som går under namnet Honungslossaren Perfekt.
Den andra metoden går ut på att röra om honungen i cellerna så att den tixotropa strukturen tillfälligt upphör. Ett bra hjälpmedel för detta är Sjølis honungslossare ( som också är bra för avtäckning av all annan sorts honung)

Ett tredje sätt är att skära ut vaxbygget och pressa ut honungen.

Honungen återfår snabbt sin tixotropa konsistens och behöver ofta röras kraftigt för att kunna silas utan att täppa till silarna.

Eftersom ljungdraget är sent på året kan det uppstå problem med att få tillräckligt låg vatten halt på honungen innan den slungas. Det händer även att bina täcker ljunghonung med för hög vattenhalt med jäsning som följd.

Ljunghonung är inte lämplig som vinterfoder eftersom den innehåller för mycket osmältbara produkter, upp mot 2%. Detta skall jämföras med 0.5 % för rörsocker och 1% för övrig honung.

Pollen 1 Nektar 3, Kan teoretiskt ge 200 kg honung per hektar

Övrigt

Jämför även klockljung och ljungarter