Björnbär

Björnbär redovisas som en grupp. Det finns ca 80 arter i norden och det är inte helt lätt att skilja dem åt.

De delas in i tre sektioner:

Rubus sect. Caesii Lej. & Courtois blåhallon
Rubus sect. Corylifolii Lindl. krypbjörnbär
Rubus sect. Rubus äkta björnbär
I Sverige finns 60, eventuellt 61 arter av björnbär. Vissa har en mycket lokal utbredning, t.ex. Bergumsbjörnbär som endast förekommer på en lokal. Danmark är det nordiska land som har flest björnbärsarter, uppskattningsvis ca 100 arter.
Dessutom förekommer korsningar mellan olika arter. Att skilja de olika arterna åt kräver en hel del kunskap. Men björnbärsarterna skiljer sig åtskilligt åt när det gäller smak.

Björnbären mognar sucesivt och behöver en lång och mild höst för att mogna och förbereda sig på vintern. Kusttrakterna och kustnära områden passar därför bra.

Av dem som har svenska namn heter de flesta något på björnbär. Dessutom förekommer ett antal lokala namn Ett sådant är Gotlands välkända Psalmbär, som på rikssvenska kallas Blåhallon (Rubus caesius L.).

Den arten kan också vara ett exempel på att samma art har ett antal mer eller mindre lokala namn. Hittills har vi funnit:
björnhallon, björnhjortron, blåhallon, blåhallonbuske, brambär, brambärsbuske, kalvhjortron, kalvlortar, käringbär, käringtarmar, kärringhallon, kärringhår, lille krypande brambär uti åkern, ljungpinnar, psalmbär, salmbär, skottluva, slåtterlufva, snärjbär, strandhallon, surhallon, svarthallon, tarmreva, åkerbrambär, åkerbär, åkerreva .

De namn som börjar på bram- påminner om det engelska namnet Bramble som betecknar björnbär ( troligtvis utan någon hänvisning till någon speciell art.
En lista över Rubusarter i USA, (PLANTS National Database), upptar ett stort antal ater, varav ca 250 har amerikanska namn. Uppskattningsvis finns det sammanlagt ca 1.000 arter i hela världen.

När det gäller tillgång till nektar och pollen finns det dock ingen anledning att gå in närmare på olika arter av  björnbär.

 

Småskalig biodling bland Risvedens skogar och ängar