Ur lantmännens uppslagsbok 1923

Uppdaterat 2018-09-29

Bikupor

I villt tillstånd bygga och bo bien
i det fria, skyddade av något tätt lövverk,
grenar, utskjutande klippblock eller ihåliga
träd. Då bien först började hållas som tama,
torde ha varit vanligt att som biboningar
använda avsågade ihåliga trädstammar. De
äldsta i Sverige förekommande biboningarna
voro också de s. k. »stockarna», varav ordet
»bistock» uppkommit. Om ock bistockarna
bibehöllos på en del platser till mitten av förra
århundradet, ser man dem ej numera annat än
där man hittat ett träd, i vilket en svärm bor,
och hemfört den del av trädet, i vilken svärmen
tagit plats. Man övergick sedan tidigt till
kupor flätade av halm, uppställda på en botten
av trä försedd med ett fluster eller utsprång,
på vilket bina ha att slå ned vid sin hemkomst
(orätt kallas hela botten för fluster). Se
Halmkupa.

Sedan pastor <sp>Dzierzon</sp> (se Biskötsel)
börjat praktisera användningen av flyttbara
ramar i <sp>ramkupor</sp>, har halmkupan dock
så småningom fått lämna plats för dessa, och
numera torde de flesta bikupor i landet vara
ramkupor av trä.

Ett slag av biboningar är Bipaviljonger

Dessa äro hus, i vilka bisamhällen inhysts
i lösa lådor placerade vid husets väggar i enkla
eller dubbla rader över varande med flyghål
ut genom väggen och lämnande fri plats i
mitten för honungsslungare och annan redskap.

Halmkupor.

I Tyskland, där biskötsel
i halmkupor å en del trakter bedrives i stor
skala, finnas två huvudtyper av dylika kupor,
lüneburgerkupan och kanitzkupan.
Lüneburgerkupan är 30—40 cm. i diameter
och 40—50 cm. hög. Flyghålet är ej beläget
vid underkanten, utan på c:a 30 cm. höjd från
denna. Detta på grund av att biskötarna flytta
med sina bin. Kanitzkupan består av
två kransar. Varje krans är 30—32 cm. i
diameter och 20—21 cm. hög samt är försedd med
flyghål i underkanten, över de båda kransarna
lägges ett halmlock. Vill man nu skörda den
övre kransen, neddrivas bina och kupan
avskäres på mitten, varefter en ny krans sättes
under. Denna underkransning får ej ske, förr
än samhället lämnat förstasvärm, på det att
undre kransen ej må bli full av drönarbygge.
I varje krans finnes flyghål, men det övre
tillslutes, när det ej behöves. För att bekvämt
kunna påsätta skattlådor (se d. o.)
konstrueras numera halmkuporna med platt
tak. För att lättare kunna uttaga kakorna
har författaren konstruerat en halmkupa, som
är 50 mm. vidare nedtill än upptill. Kupan
är 35 cm. hög, 35 cm. i diameter nedtill och 30
cm. upptill, allt invändigt mått. Väggarna äro
4 à 5 cm. tjocka, taket platt med 10 cm.
topphål. I marknaden finnas även numera kupor
av pressad halm med en 50 mm. träsarg
upptill, i vilken infällts kakbärarelister, på vilka
konstkakstrimlor eller kakanvisningar fästas
med smält vax för att bina skola bygga vackra
parallella kakor, över kupan lägges ett
halm- eller trälock. Kupans invändiga mått äro:
höjd 34 cm., diam. 31 cm. Ävenså finnas s. k.
halmramkupor. Dessa torde dock hänföras
till, ramkupor. Till halmkupan hör en botten,
som är 2 a 3 cm. större i diameter än kupan.
Genom att mittbrädan göres 100 à 150 mm.
längre, uppstår ett utsprång, som kallas fluster.
Såvida icke flyghål gjorts i halmkupan mellan
första och andra bandet, måste ett sådant
göras genom att utgräva bottnen i mitten ut
mot flustret.

Ramkupor. Redan tidigare hade försök
gjorts med rörligt kakbygge, men de första,
som praktiskt genomförde denna tanke, voro
den tyske prästen J. Dzierzon och den
amerikanske pastorn Langstroht, vilka genom sina
uppfinningar gjort biskötseln den största
tjänst. Den i art. Biskötseln omnämnde Huber
arbetade med en s. k. bladkupa,
konstruerad så, att ramarna voro placerade i vinkel
mot flustret som bladen i en bok och kunde
uttagas bakifrån. Så snart ramkupor efter
Dzierzons tid började allmänt användas,
konstruerades i Tyskland olika bladkupor, och
sådana användas ännu därstädes. De äro dock
mycket opraktiska. Dzierzons kupa var en
s. k. skåpkupa med behandling endast
bakifrån. För att kunna komma åt den innersta
ramen måste man således plocka ut alla
ramarna. Denna kupa är egendomligt nog ännu
den i Tyskland allmännast förekommande.
Den kom rätt tidigt i bruk i Sverige, men
förändrad så, att kupan kunde behandlas både
uppifrån och bakifrån, vilket var en väsentlig
förbättring. Den hade höga, smala ramar.

Dansken kantor Hans Erslev konstruerade
en kupa, där han vände den höga ramen till
liggande ram. Härav fingo vi lågnormal
eller Erslevskupan, 222 x 366 mm. Denna
kupa är nu den i Sverige allmännast
förekommande, fast den numera merendels försetts
med den svenska svearamen, som är
300×300 mm. utvändigt mått. Kupan är
rymlig och kan behandlas både bakifrån och
uppifrån. Från Erslevskupan har sedermera
en massa kupor med obetydliga förändringar
utgått i marknaden under allahanda namn.

svearamen användes i mycket stor
utsträckning i mellersta och norra Sverige och tränger
även söderut, där man dock fortfarande håller
Erslevskupan såsom den förnämsta.
Uppstaplingskupan skattas endast uppifrån genom
uppstapling av skattlådor till obegränsad
höjd allt efter samhällets storlek.

Uppstaplingskupa.
Uppstaplingskupa.

Västgötakupan är en ny kuptyp
med svearam, konstruerad av disponent
Svantesson i Skara. Den har samma storlek
som en modern Erslevskupa, men då å den
sistnämnda flustret befinner sig å ena gaveln
samt ett extra fluster å ena långsidan baktill,
är hos västgötakupan ena långsidan framsida
och å denna äro båda huvudflustren belägna.
Ramarna äro ställda för s. k. kallt bygge,
d. v. s. i vinkel mot framsidan. Å baksidan
finnas två små extra fluster, varigenom kupan
kan användas till drottningsodlingskupa. Båda
gavlarna kunna öppnas och halva baksidan
nedfällas.

En ramkupa innehåller ramar, som hänga
på lister efter yngelrummets sidor. Ramen
består av fyra trälister, som sammanspikas
till en fyrkant och har till uppgift att omsluta
den av bina uppförda vaxkakan, varigenom
vaxbygget blir rörligt och kan flyttas efter
behag.                A—r L—n.

 —————–

Källa. Projekt Runeberg. file:///Users/admin/Desktop/123%20(Lantmannens%20uppslagsbok).webarchive.

——————————————

Skötsel av halmkupor

http://www.ukforsk.se/Hushallning_2/hushCDtext.pdf

Beskrivning hur bi skötas i Läne- burgske landet även i Bierlanden några mil från Hamburg
Anonym

1778, jan.
BESKRIFNING HURU BI SKÖT AS I LUNEBURGSKE LANDET, ÄVEN UTI BIERLANDEN, NÅGRA MIL FRÅN HAMBURG.
I mitten av sept. inköpes 50 bikupor, vilket är la- gom för en bidräng att sköta. Då kan man vänta sig 150 kupor till nästa år, att säljas eller slaktas. 50 kupor är lagom så att bina inte behöver flyga för långt och snappas bort av getingar eller fåglar.

När ljungen blommar föras kuporna på vagnar ut på heden. Där drager bina sina kupor fulla på 4 veckor. De förs hem och sorteras ut. De tjänligaste sparas till övervintring.

Den som lägger sig till med bin köper vaxkakor med honung och kan föda sina kupor hemma nästa år. Varje dag undersöks kuporna av bidrängen, som blåser lite tobaksrök runt, då bina lydigt gå in i kupan. Han matar bina varje kväll och slaktar de bin, som inte är snälla. Detta gäller även visen. Bi -hagen är ett skjul med tre sidor. Där finns två bänkar där kuporna står.

Beskrivning finns på kupan, som bidrängen till- verkar. Han vistas hela dagen i bihagen.

Fodret samlas av honungskakor där inga ungar finnes. De stötel hårt i en tunna. Den, som säljer foder med kakor, där ungar finns anses som en be -dragare.

Beskrivning på trågen där fodret lägges. Arrest- rummet för visen är en ihålig pinne av korg. De bin, som skall övervintra får inte var för stora. Om bina susa och löpa vilt omkring, är det tecken på, att det inte finns någon vise.

Under vintern rör man inte kuporna. Man sätter en brädlapp framför flughålet för att hindra fåglar att ta de nyfikna bin, som tittar fram om fåglarna knackar på kupan. En del kupor utvecklar rövar- bin, men dem röker man och ställer sedan undan den kupan till våren. Det är viktig på våren att fo- dra i rätt tid. Man ser när korgpilen får knoppar, då är det dags.

När visehuset är täckt kommer svärmningen snart. Om en kupa får vana att röva från andra öm -sar man plats på dem. Visen benämns som HAN

En gammal vise han går som en gubbe. Mitt på
dagen flyga bina starkt. Då skall ingen gå fram­
fOr kuporna att hindra dem. Ibland flyger även
visen ut och om HAN blir störd, hittar HAN inte vassen med finns. hem. Ingen får röra vid fodertunnan utan att ha tvättat sig. Slaktningen sker över en grop där en svavelklut brinner. För att bina ej ska stickas i ansiktet är tobakspipan nyttig men även ett ta­ gelnät till huva, som går ner till axlarna.

 

till Kuptyper