Kuptyper

uppdaterad 18-12-30

Jakten på den perfekta kupan har pågått så länge man gjort bikupor. Det man sökt är en kompromiss mellan binas naturliga sätt att bosätta sig och biodlarnarnas önskemål att kunna skatta bin på honung mm. Vissa typer har försvunnit t.ex de åttkantiga ( flera olika konstruktioner, tidigast var troligtvis William News 1654) andra hade främst ett vetenskapligt syfte( Hubers bladkupa).

Vissa kuptyper har också en begränsad regional eller geografisk spridning.(AZ-kupan, rörkupor o.s.v.)

Rörkupor

Flustret var i ena änden och den andra var täckt med ett lock som kunde avlägsnas när man skattade samhället. Kuporna kunde staplas på varandra.

Kuptypen användes bl.a. kring södra och östra medelhavet och förekommer fortfarande i vissa länder. ( Locket på baksidan har idag ibland ersatts med en bit skumplast, vilken är enklare att avlägsna. )

Fynd från utgrävningar i Israel visar en större bigård med rörkupor. Den dateras till kung Salomos tid. Diametern var ca 40 cm och längde ca 80 cm vilket gör en volym på 95-100 liter.

En variant av rörkuporna var de stående kupor som användes i det antika Grekland. Dessa kunde också göras i keramik. Från de stående kuporna utvecklades troligtvis en typ av topplistkupa där man kunde inspektera enskilda bikakor. (se topplistkupor)

Bistockar

I Norden torde bistockarna ha varit de tidigaste bikuporna. Det var trädstammar med en hålighet där bina bosatt sig som togs hem till boplatsen. Eventuellt kan man också ha förfärdigat lämpliga ihåliga trästammar och befolkat med en svärm.

På grund av materialets förgänglighet finns inga tidiga bevarade. Repliker finns dock på olika ställen. Bl.a. på Åsle tå ( Falköping)

Halmkupor

Kupor av halm eller annat växtmaterial tycks ha varit spridda i en stor region. Materialet var lätttillgängligt och lätt att forma. Olika mer eller mindre avancerade tekniker för skötseln utvecklades. Från början slakade man samhället i samband med skattningen (t.ex. genom svavling) men tekniker att tömma kupan på bin fanns också ( t.ex. trummning)

När ramkuporna började komma i mitten av 1800-talet gick biodlarna succesivt över till dessa. Det tog dock en viss tid innan de var helt försvunna. I Ävsborgs län dröjde det en bit in på 1950-talet innan halmkuporna var i stort sett borta.

Tabellen visar antalet halmkupor i Norra Älvsborg 1920 -1980. Notera uppgången under andra världskriget.

Storleken på halmkuporna varierade något, men torde ha varit kring 25L

För att skydda kuporna vintertid täcktes de ibland med en strut av halm.

Ramkupor

Ramkuporna började bli populära under 1800-talet.
Biodlare är dock ett konservativt släkte och det tog avsevärd tid innan det lev den helt dominerande kuptypen. Många varianter och ramformat togs fram. För att ordna reda togs nationella standards fram i olika länder. För Sveriges del blev det Sveaformat ( 1905) och Lågnormal (1910).

Genom den ökade yrkesbiodlingen har Dadant och Langstrothformaten kommit in i Landet. Se vidare ramformat.

Ramkuporna brukar indelas i två olika typer. Trågkupor och uppstaplingskupor.

Trågkupor

Trågkupårna är i princip en lång låda där ramarna hängs ner. En flusteröppning finns antingen på kortsidan eller centralt på en långsida. Den vanligaste storleken i Sverige rymmer 18 eller 22 ramar.

Det är den typ av kupor som de flesta icke biodlare förknippar med bin.

Trågkuporna förekommer i två varationer.

Den vanligaste är den traditionella med flustret på kortsidan.
Den förekommer också i en variation med plats för 2 samhällen ( tvillingkupa).

 

Den andra typen representeras av  Västgötakupan och Smålandskupan med fluster på långsidan. Båda typerna kan ha reserfluster så att det går att göra avläggare i kupan.

De vanligaste ramformaten är Svea och Lågnormal.

Ramarna täcktes med täckbrädor. Ibland användes täckbrädor av glas så att man kunde se utvecklingen i samhället utan att öppna det. Den bakersta luckan kunde också ha ett glasfönster så att man kunde se den bakersta ramen. Om det fanns bin på den var det dags att sätta till flera ramar.

Isolering. Normalt är trågkupornas långsida och flustersida isolerad. Isoleringsmaterialet är oftast sågspån eller liknande. Som isolering över ramarna förekom ofta överblivna täcken eller liknande. I isoleringen byggde ibland myror bo. De orsakade normalt inga problem för bina.

AZ-kupan

Förekommer främst i Slovenien. Kupan består – mycket förenklat – av två tråg. Det undre utgör yngelrum och ovanpå detta finns skattådan. Allt arbete sker bakifrån vilket gör att flera kupor kan staplas på varandra. Flustret har ofta en bild. Motiven kan ha biblisk anknytning.

Läs mera om AZ-kupor här

Uppstaplingskupor

Den andra kuptypen kan beskrivas som kransar ( sargar) som staplas på varandra. De vanligaste ramformaten i dessa är Lågnormal och Langstroth.

Materialet är idag oftast i EPS. Den vanligaste kuptypen idag.

FriBi

FriBisystemen togs fram av Björn Lagerman. Mycket förenklat  bygger på att det inte finns några ramar i skattlådorna. Bina får bygga fritt från mellanväggar. Vid skörden placeras innehållet i skattlådorna i en kvarn varefter honung och vax separeras. Se vidare hans hemsida.

Topplistkupor

Se separat sida

Flow Hive

Flow hive konstruerades av Cedar och Stu Anderson (Australien) Kupan har rönt stort intresse världen runt. Erfarenheter från kupan i svenska förhållanden är hittills begränsade. Priset för en kupa ligger strax under $1.000 (jan 2018) ( reservation för frakt, tull, moms )https://www.honeyflow.com.au )

 

Andra typer

Biodlarna är naturligt intresserade av att både ta upp gamla idéer och hitta på nytt. Kuptyper / varianter dyker upp med jämna mellanrum. De flesta försvinner men några finner anhängare.

Den här genomgången är långt ifrån komplett, och har aldrig avsett att vara det. För den som vill veta mera hänvisas till litteraturlistan.

Se även:

Kupbottnar