Meliponini, gaddlösa bin

Meliponini delas in i följande släkten:
Namn Antal arter Namn Antal arter
Austroplebeia 9 Nogueirapis 3
Cephalotrigona 3 Oxytrigona 6
Cleptotrigona 2 Paratrigona 28
Dactylurina 2 Pariotrigona 2
Hypotrigona 6 Partamona 19
Lestrimelitta 5 Plebeia ?
Liotrigona 6 Plebeina ?
Melipona 40 Scaptotrigona 24
Meliponula 25 Trichotrigona 1
Meliwillea 1 Trigona ?
Nannotrigona 9 Trigonisca 23

De tillhör de sociala bina, dvs de bildar samhällen. Vissa arter kan ha upp mot 100.000 arbetare i samhället och skördar upp till 45 kg har rapporterats.

Främst förekommer de i tropiska och subtropiska zoner. De flesta arterna har en maximal flygsträcka på 500 m från samhället.

På den australiensiska kontingenten finns bl.a. ett antal arter av släktet Trigona. De har spelat en stor roll för ursprungsbefolkningen och aboriginerna i centrala Australien utnyttjar än i dag biet vid honungsjakt.
Troligtvis är det flera arter som utnyttjas. Vissa källor anger att de bygger sina samhällen i håligheter i träd. Dessa samhällen skattas på honung antingen genom att trädet fälls eller genom att ett hål görs under samhället och honungen får rinna ut sedan man rört sänder vaxbygget med en pinne.

En art, som ibland omnämns ibland under namnet Apis aegnigmatica, trots att det inte tillhör Apis, utan är en art av Trigona, sägs bygga en vaxkaka 20*10 cm och finns i det inre av de australiska kontingenten.

Det är endast i de nordligaste provinserna som bina producerar så mycket honung att det blir något överskott att ta från dem. En speciell kupa har tagits fram så att det skall gå att skatta samhället utan att skada bygget.

Indianstammar i mellan- och Sydamerika har hållit Melipone-samhällen i hundratals år, framför allt Melipona bechii.

Trots att de gaddlösa bina saknar gadd kan de vara lite otrevlig för människor eftersom de kan bitas rätt ordentligt (t.ex. Trigona tataira).

Honung från gaddlösa bin skördas även idag både i Sydamerika och Australien. Det är fråga om små mängder per samhälle och den traditionella användningen är till medicinskt bruk.

Nedan finns lite udda uppgifter om några arter.

Trigona duckeri
Troligtvis världens minsta bi, endast 2 mm långt.

Trigona prisca
Det äldsta fossil av bi som hittills hittats är av arten Trigona prisca. Fyndet gjordes i New Jersey, USA och är något mellan 74 och 96 miljoner år gammalt.

Trigona iridipennis
Ett bi som tilldrar sig ett visst intresse i Indien. Det är en god pollinatör . Normalt har det sina bon i jorden, håligheter i träd och bambu och i utrymmen i väggar. Det kan också hållas i kupor tillsammans med det indiska biet (Apis cerana indica). Medan det indiska biet ger en honungsskörd på 6-8 kg honung / år ger Trigona Iridipennis endast 300-400 g/år. Det är en god polinatör och försök med biet pågår bland annat i Kerala i södra Indien.

Försvar av dragkälla

Meliponiae – bin är de enda sociala bin som försvarar en dragkälla mot andra bin. Gruppen delas in i två olika grupper efter hur de lagt upp detta försvar, i grupp eller individuellt.

Trigona sylvestriana är ett exempel på ”gruppförsvar”. Ett fåtal spanare alarmerar snabbt stora styrkor andra bin.
Det kan hända att de anfaller även getingar vilket brukar resultera i stora förluster.

Trigona fulviventris är ett exempel på individuellt försvar, där ett stort antal spanare specialiserar sig på ett mindre antal blommor.

Hur de hittar tillbaka

Trigona postica
Detta bi lägger ut ett doftspår mellan dragväxen och samhället för att på så sätt leda andra bin till dragväxten.

Meliponna seminigra
Flyger framför de andra bina för att visa vägen

Sammanställt av Rune Hedberg