Apis mellifera

uppdaterad 2016-03-20

Det europeiska biet

Spridning från början Afrika, Europa och delar av Asien.

Genetiska studier har visat att de afrikanska arterna har 87 alleler, men endast 60 har konstaterats i de europeiska arterna.

Har importerats till andra världsdelar och finns nu så gott som överallt på jordklotet ( utom Antarktis )

Det bi som idag har den största spridningen och den största kommersiella användningen. Ett antal raser finns. (Listan är troligtvis inte komplett)

sv Europa och medelhavshområdet

      • A.m carnica       carnica, krainerbin
      • A.m cecropia    det cypriotiskabiet
      • A.m ligustica    det gula biet, italienska bin
      • A.m macedonia
      • A.m sicula

nv Europa och v. medelhavsområdet

  • A.m iberica
  • A.m intermissa
  • A.m mellifera          det nordiska eller bruna biet
  • A.m sahariensis

Främre asien

  • A.m adami
  • A.m antolica
  • A.m armenica
  • A.m caucasia
  • A.m cypria
  • A.m media

Afrikanska raser

  • A.m capensis
  • A.m intermissa
  • A.m lamarkii
  • A.m litorea
  • A.m major
  • A.m monticola
  • A.m sahariensis
  • A.m scutellata
  • A.m unicolor
  • A.m yementica
  • A.m.adonsonii

Korta notiser om vissa arter.

”Mördarbin” A. m. scutellata.

När de första rapporterna om ”mördarbina” kom uppgavs att det var en korsning mellan A.m.adonsonii och A.m ligustica . Senare rapporter anger att det  är A.m scutellata.

Bina togs in till en forskningsstation i Sydamerika för att undersöka om de var bättre lämpade för det tropiska klimatet än de bin man tidigare hade ( A.m ligustica). Samhällena var försedda med spärrgaller för att förhindra att de skulle sprida svärmar. Genom ett missförstånd kom gallret att avlägsnas några timmar och ett antal svärmar hann rymma. De visade sig klara klimatet bra och spred sig rätt snabbt. Nu finns de även i södra USA.

De skiljer sig från de europeiska bina genom att ha en mycket stark försvarinstikt ( aggresiva) och betydligt mera svärmvilliga. Åtskilliga olika metoder har försökts för att begränsa spridningen. Bland annat har man försökt korsa dem med ”normala” bin utan framgång. En av orsakerna till detta torde vara att de har en kortare period från ägg till färdigt bi.

Kapbiet A.m capensis

Huvudsaklig utbredning södra afrika. Det enda honungsbi där arbetsbin kan utvecklas till parningsdugliga honor om samhället förlorar drottningen. På så sätt kan samhället överleva om de råkar ut för visefall.

Sahara

Lite oklart vilket bi det gäller. På några oaser i östra Sahara har man bin och biodling baserat på ett bi som troligtvis har varit isolerat från andra bin i åtskilliga tusen år. Det har visat sig att de inte har några av våra vanliga sjukdomar eller parasiter.

Primorsky-bin

I Primorskyregionen vid gränsen mellan Kina och Ryssland finns bin som haft kontakt med varroakvalster under många år. De har tilldragit sig stort intresse för att se om egenskapen går att ta tillvara.  De första försöken i Tyskland kom fram till att de inte  var aktuella eftersom bl.a. skördarna var för små. Ett längre försök har genomförts i USA, och resultaten tyder enligt dem som driver försöket att bina  har en god tolerans mot varroaangrepp.

Buckfastbin

Detta är ett framavlat korsningsbi. Broder Adam vid Buckfast abby hämtade material från ett stort antal bin i Europa och Afrika för att korsa fram ett bra bruksbi.

 

.